En kund sa till mig en gång för länge sedan att kildenbehandlingen är så mycket beröring så att det räckte för ett helt år!
Fantastiskt tycker jag, men det säger också någonting annat - att vi är dåliga på att beröra varandra i vardagen. Vi är oftast väldigt rädda för att det ska tolkas fel. Som ung var jag en mycket kramig dam som med glädje kramade min omgivning. Senare i livet blev jag mindre kramig och passade mig för att ge fel signaler till omgivningen. Nu har jag börjat att återta kramen - för jag tycker att det är för lite kramar i världen. Nu behöver vi nödvändigtvis inte gå runt och krama varandra men att lägga en hand på någons arm eller axel kan vara den enda beröring den personen får den dagen eller kanske den veckan.
I vår västerländska individualiserade värld (med ett hav av människor som lever ensamma) behöver vi skapa vänskapsband och möta människor även utanför Facebook och övriga sociala medier. Visst behöver vi vara ensamma (en del mer och andra mindre) men vi behöver även den fysiska närheten till andra människor.
Därför kan de vara av stor vikt att faktiskt delta i till exempel föreningsarbete, gå med i en studiecirkel, sjunga i kör, dansa, yoga i grupp, träna i grupp eller varför inte skapa en promenad- eller vandrargrupp eller fixa en kvartersfest tillsammans med grannarna.
Det ligger något sunt i uttrycket "Delad glädje är dubbel glädje".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar