Kungen som ville fly sin skugga

Är det möjligt att fly sin skugga? Denna lilla taoistiska berättelse handlar om en kung som var rädd för sin egen skugga och därför vill fly från den.

En kung i ett land långt borta hade återkommande drömmar om att döden jagade honom som en skugga. Till slut var kungen så orolig och rädd att han kallade till sig de visaste männen i hela kungariket. Kungen frågade dessa vise män om någon av dem kunde säga hur han skulle undkomma skuggan som vill se honom död. 

De vise männens gemensamma svar blev att ingen av dem visste.

Kungen beslutade sig då för att ta saken i egna händer. Han bestämde sig för att lämna sitt palats med alla dess höga torn och träd som kastade sina långa skuggor över hela palatsområdet. Han sadlade sin snabbaste häst och gav sig av. Hela förmiddagen red han norrut. Vid middagstid satte han av för att låta hästen vila och då gav den sig, i ett obevakat ögonblick, iväg. Kungen var nu än en gång ensam med sin rädsla. När han tittade rakt framför sig såg han sin skugga och förstod att han inte hunnit undan sin fruktan. Han började då springa åt motsatt håll. Han sprang fortare och fortare. Hela tiden sneglade han över sin axeln för att se om han sprungit ifrån sin skugga.

Men skuggan var kvar.
Han ökade då takten. Fortare och fortare sprang han tills han, helt utmattad, föll död ner på marken. Hans fruktan för drömmens skugga hade besannats.

Enligt den taoistiske berättaren så trodde kungen helt enkelt att skuggan var kvar för att han sprang för sakta – att han inte undkom sin skugga för att han inte sprang fort nog. Kungen insåg aldrig, enligt berättaren, att om han tagit ett steg in i skuggorna så skulle skuggan försvunnit.

Jag tror att berättelsen vill säga oss att vi inte blir av med våra rädslor genom att fly dem, utan att de kommer att kontrollera och styra oss tills vi möter dem.

Jag tror att berättelsen vill säga oss att solen finns där för att klarlägga skuggorna, så att skuggorna kan ge oss möjlighet att se, och göra oss medvetna om vad vi behöver ta hand om. Så att vi kan avsluta det som är oavslutat, klara upp det som är ouppklarat och förlösa det oförlösta.

Jag tror att berättelsen vill säga oss att när vi är i skuggan betyder det inte att vi förvägrats solens strålar och ljus.

Kan det helt enkelt vara så att berättelsen vill säga oss att...
...även om vi är ledsna så betyder det inte att vi har slutat att le,
...när vi befinner oss i sorg betyder inte det att vi förvägrats glädje,
...när vi skrattar så betyder inte det att vi slutat att gråta.

Kan det vara så att vi ska ta vår skugga i handen, vara stolta över den och ta lärdom av det den vill visa oss?

Och... att solen, genom att kasta klarhet och ljus över skuggan, kan ge oss den möjligheten!

Vår sagas kung lät drömmarnas skugga kontrollera och styra hans beslut. Hans rädsla för drömmarna gjorde att han aldrig vågade stannade upp för att iaktta solens tappra försök att kasta ljus och klarhet över skuggan. I stället försökte han förgäves fly sin egen skugga.